DYKNYHETER
Klibbiga utsöndringar från oceaniska bakterier limmar ihop plastpartiklar för att bilda större massor, enligt forskning vid Heriot-Watt University i Edinburgh.
Läs också: Spökfiske innebär att plast angriper djupa koraller
Bakterierna finns i alla marina och sötvattensmiljöer, men först nyligen har forskare upptäckt effekten som biopolymererna de utsöndrar har på nano- och mikroplasterna som nu finns i vatten över hela världen.
Forskarna genomförde laboratorieexperiment med vatten som samlats in från Färö-Shetlandskanalen och Firth of Forth, och inkuberade plastpartiklar under förhållanden som är utformade för att simulera havsytan.
De rapporterade att det bara tog några minuter för plasten att grupperas tillsammans med bakterier, alger och andra organiska partiklar, och blev förvånade över att finna att det var stora massor av biopolymerer som utgjorde huvuddelen av dessa plastagglomerat.
När biopolymererna slukade upp nanoplastpartiklarna, som är 100-200 gånger mindre än en bakteriecell, blev de resulterande agglomeraten synliga för blotta ögat, vilket forskarna tror gör att små marina djur mer benägna att betrakta dem som föda.
Resultaten kom från ett projekt på 1.1 miljoner pund finansierat av Natural Environment Research Council (NERC) kallat RealRiskNano, som också involverar forskare från Plymouth University.
"Agglomeraten bildas i något som liknar marin snö, skuren av organiskt skräp som transporterar kol och näringsämnen från ytan till havsbotten och matar djuphavsekosystem", säger mikrobiella ekologen Dr Tony Gutierrez från Heriot-Watt, som ledde studie.
"Det kommer att vara intressant att förstå om plaster i nano- och mikroskala med olika densiteter kan påverka matflödet från havets övre till nedre delar."
Tyngre plast kan driva snön att falla snabbare till havsbotten, medan det motsatta kan hända om lättare former av plast blir mer flytande, så svältande djuphavsekosystem.
Forskarna tror dock inte att deras upptäckt nödvändigtvis är dåliga nyheter.
"Upptäckten och karakteriseringen av nano- och mikroplastagglomerat ökar vår förståelse för hur dessa partiklar beter sig i miljön och hur de interagerar med marina organismer", säger prof Ted Henry, ledare för RealRiskNano-projektet.
– Agglomeraten är mycket mer komplexa än enkla plastbitar. Forskning som denna börjar fylla luckorna i forskarnas kunskap, men vi behöver mer bevis för att kunna prioritera och hantera plastföroreningar effektivt.”
Forskningen är publicerad i Marine Pollution Bulletin.
