Liten ö – STORT STORT VRAK

IBIZA ÄR EN AV DE BALEARISKA öar, en ögrupp i Spanien i Medelhavet. Det är känt för sitt livliga nattliv men det är också hem för lugna byar och yogaretreater. Dess stränder sträcker sig från livliga och trånga till tysta sandiga vikar uppbackade av tallklädda kullar - oavsett hur, de finns runt hela kusten. 
Med ockupation av allt från lyxiga privata villor till budgetvandrarhem kommer turister på jakt efter sol, hav, musik och siesta, men för mig handlar Ibiza om dykning.
Första gången jag gick, för 10 år sedan, snorklade jag och var ganska besviken över vad jag hittade, eller snarare, misslyckades med att hitta. Det fanns inte så många fiskar i havet, inga koraller och massor av maneter.
Men sikten var som i Karibien, så jag bestämde mig för att göra min PADI ÖPPET VATTEN Dykarkurs där, i hopp om att scuba skulle få mig till djup där jag kan se fler bevis på livet i Medelhavet.
På de första dyken såg jag stenfisk, muränor, bläckfisk och bläckfisk, men det var inte förrän mitt sista dyk, när vi skulle göra ett säkerhetsstopp, som jag såg sju delfiner på väg mot oss.
De simmade runt oss i några ögonblick och gick sedan vidare.
Jag kom tillbaka till dykskolan väldigt upprymd. Det var första gången jag såg vilda delfiner så nära.
Det kan ha varit nybörjarlycka men jag var desperat efter att komma tillbaka i vattnet och se vad mer som fanns där ute.
Alla verkade inte vara lika glada som jag var efter min första dykningsdag.
Jag hörde en av ägarna prata med skepparen om ett lastfartyg som hade sjunkit några veckor tidigare.
Det hade varit många spekulationer om effekterna av skeppsvraket på Ibizas turism och, ännu viktigare, på miljön och öns orörda vatten. 
Don Pedro, ett modernt 8000-tons containerfartyg och lastbilsfärja, sjönk på morgonen den 11 juni 2007. Bara några minuter efter att ha lämnat hamnen på Ibiza, på väg mot Valencia, ställde fartyget upp mot Mallorca istället.
Besättningen insåg sitt misstag och ändrade snabbt kurs – vilket var det som fick fartyget att krascha in i ett rev som heter Dado Pequeño, en av de små öarna nära ingången till hamnen, och en dykplats känd för sitt marina liv.
De 18 besättningsmedlemmarna och passagerarna räddades utan skada, men det gigantiska fartyget hölls dödligt i hål och sjönk inom 45 minuter. Därefter följde en framgångsrik operation för att ta bort den tunga eldningsoljan från Don Pedros bunkrar, tillsammans med lätt diesel och kemikalier från dess containrar som hotade att förorena Ibizas miljö. 
Dykare arbetade i många månader för att stänga av bränsleläckor och ta bort giftiga ämnen. Som det visade sig skulle denna katastrofscen förvandlas till öns bästa dyktillgång.

SPOLA FRAM TILL 2016, och jag är tillbaka på Ibiza för att se Don Pedro.
Vi går ombord på båten och beger oss söderut från Ibizas hamn och passerar ön Dado Pequeño. 
Skepparen stänger av motorerna mitt i ingenstans, och en instruktör hoppar i vattnet.
När vi alla ser på varandra, förvirrade över det plötsliga försvinnandet av instruktör, skrattar skepparen åt oss och pekar mot bojen som markerar Don Pedros position, gömd bara 11m under ytan.
Vi förbereder vår utrustning, får en sammanfattning av vår genomgång och hoppar in, börjar vår nedstigning och förväntar oss naturligtvis att se ett stort lastfartyg. Istället är det enda som syns ett tomt turkost hav.
För en sekund tror jag att vi är på fel plats. Hur kunde vi missa ett så stort vrak – det kanske inte liknar det skådespel jag har föreställt mig. Vi fortsätter att gå djupare och jag börjar urskilja en mörk skugga under mig.
Vi fortsätter ner till 26m, då har vi nått skeppets skrov – och det är då jag börjar uppskatta skalan på den här stora killen. Jag kan inte lista ut vilken del av båten jag tittar på – allt jag kan se är en gigantisk metallstruktur.
Sedan, på 35m, ser jag den enorma propellern, större än någon annan jag någonsin sett förut. Vi passerar den och rör vid den mörka sandbotten. Vi når 47m, där jag minns att det var väldigt mörkt.
När vi börjar vår långsamma uppstigning finns det massor av liv att se – passerar akterrampen, till exempel, är det tydligt att stora skorpionfiskar har gjort denna del av vraket till sitt hem. Patrullerande barracuda jagar mindre fiskar som försöker gömma sig i bladen som växer ut ur skeppets exteriör.
Dyket är en fantastisk upplevelse, men allt verkar gå för snabbt. Djupdyk varar inte länge, och jag vill se mer av Don Pedro och få en ny chans att fotografera detta 142 m långa vrak och varelserna som lever på det.

JAG BESTÄMMER ATT FÖRLÄNGA mitt Ibiza semester att dyka Don Pedro igen.
Under mitt andra dyk når vi den rektangulära ingången till skrovet på 26 m, vilket är det enda tillåtna dyket inne i vraket – alla andra vägar in i fartyget anses vara farliga och följaktligen förbjudna.
Med min fackla som lyser upp vår väg innanför skalet på fartyget lyckas jag ta några bilder av de rostiga stegen och väggarna innan vi går ner till sandbotten på 45m. Min kompis börjar känna sig lite konstig och ger mig en signal att gå upp några meter.
Jag tror att det är djupet som spelar med hans huvud, så vi går upp till runt 30m, slappnar av i några minuter och sedan ger han mig OK-tecknet att fortsätta. 
Äntligen har jag tid att fokusera på att fotografera livet omkring mig. Jag har sett stenhummer gömma sig under det färgglada sjögräset och skorpionfisken vila fridfullt på den trasiga ytan av däcket övervuxen av vegetation. 
När vi börjar den långsamma uppstigningen kan jag fånga en bild av toppen av vraket som ger en uppfattning om hur majestätisk, unik och blomstrande Don Pedro är.
Ett oavsiktligt konstgjort rev som permanent byggts in i havsbotten utanför Ibiza, där många underbara arter har hittat nytt skydd och skapat sitt eget ekosystem.