DYKNYHETER
Hur PCB dödar späckhuggare
För dykare är synen av en späckhuggare bland de mest uppskattade upplevelserna, men chanserna för möten i vissa delar av världen blir alltmer avlägsna.
Även späckhuggare (Orcinus orca) fortfarande finns i alla världens hav, har forskare just utfärdat en varning om att deras antal kan halveras under de närmaste decennierna, främst till följd av PCB-kemiska föroreningar.
28 September 2018
Deras forskning fann att antalet späckhuggare redan hade minskat snabbt i 10 av de 19 studerade populationerna och kunde försvinna helt där inom 30-40 år. Bland de mest förorenade vattnen var de runt de brittiska öarna, där inte mer än 10 späckhuggare troddes finnas kvar.
Brasilien, Gibraltarsundet och nordöstra Stilla havet var bland andra områden där populationerna nästan halverats sedan PCB introducerades, med nyfödda späckhuggare som sällan observerades där. Mindre hårt drabbade var haven runt Färöarna, Island, Norge, Alaska och Antarktis, där befolkningen förväntas fortsätta växa in i nästa århundrade.
Mer än en miljon ton PCB (polyklorerade bifenyler) producerades från 1930-talet för användning i elektriska komponenter och plaster. Kemikalierna förbjöds i flera länder sedan 1970-talet, och i Stockholmskonventionen 2004 förband sig mer än 90 nationer att fasa ut och bortskaffa dem.
Kemikalierna sönderfaller bara långsamt en gång i havsvatten, och nuvarande höga koncentrationer utgör ett dödligt hot mot späckhuggare på grund av däggdjurens position i toppen av näringskedjan. PCB-föroreningar överförs från späckhuggarhonor till sina ungar genom mjölken.
Späckhuggarpopulationer som livnär sig på större byten som sälar, tonfisk och hajar löper mycket större risk från PCB än de som livnär sig främst på mindre fiskar som sill och makrill.
Forskarna sammanställde data från all tidigare forskning med egna nya resultat för att analysera PCB-nivåer i mer än 350 späckhuggare världen över – det största antalet som någonsin studerats.
De mätte PCB-nivåer så höga som 1300 mg per kg i vissa späckhuggares späck, och säger att även djur med 4% av den mängden i sina vävnader kan visa tecken på infertilitet och skada på immunsystemet, de största hoten från PCB.
Överfiske och bullerföroreningar var ytterligare faktorer i späckhuggarbeståndets minskning.
Forskare från 11 organisationer från Storbritannien, USA, Kanada, Grönland, Island och Danmark samarbetade i studien.
"Vi vet att PCB deformerar reproduktionsorganen hos djur som isbjörnar. Det var därför helt naturligt att undersöka effekten av PCB på de knappa populationerna av späckhuggare runt om i världen, säger medförfattare och initiativtagare till studien Prof Rune Dietz från Institutionen för biovetenskap och arktisk forskningscenter, Aarhus Universitet.
Gruppen har efterlyste ett brådskande införande av ytterligare initiativ om PCB-föroreningar utöver dem i Stockholmskonventionen.
