Inte förr rapporteras ett historiskt undervattensfynd i 2 m vatten förrän ett annat följer varmt i hälarna. Igår (7 februari) Divernet kom med nyheter om en gammal hamn avslöjat av en snorklare i Turkiet – idag är det ett medeltida skeppsvrak utanför Fjällbacka på Sveriges västkust, ett av de äldsta kuggliknande fartyg som någonsin upptäckts i Europa.
Vraket lokaliserades i september förra året men har rapporterats först nu när experter vid Göteborgs universitets institution för historiska studier har slutfört datering av trädringarna från timmerprover som tagits av dess dykare.
"Vraket är tillverkat av ek huggen mellan 1233 och 1240, alltså för nästan 800 år sedan", säger sjöarkeologen och projektledaren Staffan von Arbin om den sällsynta kuggfyndigheten. Eken skulle ha sitt ursprung i nordvästra Tyskland.
Arkeologer från universitetet hade letat efter skeppsvrak längs Bohusläns kust med hjälp av en luftburen drönare när de upptäckte fartyget utanför ön Dyngö. De genomförde sedan vad de beskriver som en "begränsad undersökning" om scuba.
Projektet är en del av von Arbins doktorsexamen om medeltida sjöfart och transportgeografi. "Vi letade faktiskt efter ett helt annat vrak - ett skeppsvrak som tidigare har daterats till början av 1500-talet", berättade han. Divernet. ”Istället hittade vi ett vrak från 1230-talet.
”Skepsvraket ligger i en naturlig hamn. På drönarfilmen kunde en mörkare struktur ses nära land i cirka 2 m vatten, i kontrast mot den omgivande ljusare havsbotten. När jag inspekterade strukturen genom att dyka, avslöjades det att det var resterna av ett kraftigt byggt fartyg av den medeltida kuggtypen.”
von Arbin menar att upptäckten understryker betydelsen av Bohuslän som dåtidens internationell sjöfartsväg. Kuggar dök upp först i nordvästra Europa runt 10-talet e.Kr. men det var först på 12-talet som de började ersätta vikingastilen knarr handelsfartyg.
Framdrivna av ett fyrkantigt riggat segel på en enda mast tillät kuggarnas platta bottnar dem att bära mer last än knarr och att vara mer stabil vid lastning och lossning. Deras höga sidor gjorde dem också svårare för angripare att gå ombord på havet.
Den överlevande skrovdelen är cirka 10m lång och 5m tvärsöver, även om von Arbin tror att fartyget ursprungligen skulle ha varit så långt som 20m.
Bottenplanken hade lagts i plan medan sidoplankorna var överlappande, eller klinkerbyggda. Sömmar mellan plankorna hade tätats med mossa, en metod som vanligtvis finns i kuggar.
Intensiv eld
"Vi antog att skeppsvraket med största sannolikhet var av medeltida ålder, men exakt hur gammalt det var visste vi inte förrän resultatet av den dendrokronologiska analysen kom förra veckan," sa von Arbin. "Det visar sig att Dyngö-kuggen är den fjärde eller femte äldsta kuggen som någonsin upptäckts!"
Varför fartyget sjönk är okänt, även om förkolning tydde på att en intensiv brand hade inträffat ombord. Norges sydkust, som omfattade Bohuslän på medeltiden, såg perioder av intensiv pirataktivitet, så en attack är en möjlighet.
De första decennierna av 12-talet såg också interna strider om den norska kronan, så fartyget kan ha varit inblandat i en strid – eller brand kan ha brutit ut av misstag när det låg för ankrat.
Von Arbin och hans team hoppas kunna genomföra ytterligare dykningar på kuggvraket, men han påpekar att det kräver både tillstånd från länsstyrelsen och omfattande extern finansiering – som han säger att det i nuläget inte finns.
