Film omdöme
Dystra förväntningar
Blue (DVD / Download), regisserad av Karina Holden
Dök upp i DIVER juli 2019
Det här är verkligen en blå film, fylld av existentiell förtvivlan. Jag har sett många dokumentärer som beklagar den marina miljöns tillstånd genom åren, och har kommit att förvänta mig att de åtminstone ska sluta med en upplyftande ton – du vet, hur det kan vara en minut till midnatt, men allt är inte förlorat om vi ändra vårt sätt nu och dra ihop oss.
Blue kan inte ge oss för mycket hopp utöver det faktum att det fortfarande finns människor runt omkring, som alla de som visas i filmen, som bryr sig tillräckligt om planeten och dess invånare, och som vi kan anta som förebilder.
När du tittar på Blue får du känslan av att människor är fångade i helvetets sjunde cirkel. Vi börjar med Shark Girl Madison Stewart, som vi senast såg förminskad till tårar av svårigheterna för hennes favoritmarindjur i Sharkwater Extinction, som nu sorgset vandrar genom asiatiska fiskmarknader när hajar hackas upp runt henne.
Och filmen avslutas med att hon ansluter sig till den australiensiska hajdykarlegenden Valerie Taylor om vad som verkligen är en elegi för världen som den brukade vara.
Tyvärr påminde några av de gamla bilderna av Taylor som oskyldigt rörde vid koraller och rider på valhajar och sköldpaddor för alla dessa år sedan mig om att även dykare i viss mån har varit delaktiga i havets undergång.
De mest talande avsnitten har en underbar kanadensisk vetenskapsman som heter Jennifer Lavers. Vi möter henne som pumpar ut magarna på sjöfågelungar; senare obduktioner av dem.
Antalet och variationen av plastföremål som spolas ut varje gång chockade mig. Dessa var inte mikroplaster utan stora föremål som pennor och kepsar, matade till dem av föräldrar som omedvetet dödade dem med vänlighet. En av dessa fåglar hade svalt och behållit 275 bitar av plastskit.
Så vi sträcker sig från fiskmarknaderna i Lombok – Indonesien är världsledande inom hajfensexport men indoneserna gillar inte smaken av haj och matar sina grisar med den – till kusterna i norra Australien, där sköldpaddor och sälar hänger livlösa i spöknät.
Vi passerar genom hav med tunga plastpåsar på vägen för att bevittna olika arter av tonfisk som går in i sina skymningsår.
De utvalda havsambassadörerna – dykare, fridykare, surfare, rangers, marinbiologer – är stjärnorna, men omfattningen av problemen de möter, som presenteras av Karina Holden, verkar överväldigande.
Den här filmen är vackert inspelad och sammansatt, och som vanligt får jag mig att vilja valla alla klimatförändringsförnekare och FIN-soppa slukar in på en biograf för en obligatorisk visning.
Vi dykare kanske känner att det är vår plikt att se sådana deprimerande filmer, att påminna oss själva om att hålla oss på budskapet, men i en värld av eskapism är det svårt att föreställa sig tillräckligt många som väljer
Blått före Avengers: Endgame eller Aquaman. Sparky Pictures har dock nu släppts på DVD och digital vad som i allra högsta grad är en följeslagare, Rob Stewarts Sharkwater Extinction.
Vi recenserade bioreleasen i vår februariutgåva men DVD:n innehåller också en intervju med den bortgångne regissören som spelades in i Guadalupe 2016, och olika uttag och extramaterial.
Sparky bilder. Blå: DVD, 77min, släpptes 1 juli.
Sharkwater Extinction: DVD, 75 min.
Båda kostar £15.99.
Båda kan också streamas på video- on-demand-kanaler.
Recension av Steve Weinman
