Positivt identifierad först nyligen, denna viktorianska collier sänkt utanför Sussex kusten har inte dykt mycket, säger JOHN LIDDIARD, men se upp för eventuellt dåligt syn. Illustration av MAX ELLIS
DEN HÄR MÅNADENS VAK är en annan som jag först dök när det var en okänd. Skepparen Dave Ronnan markerade det helt enkelt som JR1 på Vår-Ws plotter, och det var så jag hade registrerat dyket i min loggbok.
Vid ett tillfälle Stanhope föreslogs och eliminerades sedan eftersom det inte fanns tillräckligt med pannor, men vraket kallades då ofta för "Not the Stanhope".
Smakämnen Stanhope identifierades därefter av Tunbridge Wells Sub-Aqua Club (TWSAC) 2011 och presenterades som Vraketur 163 sista juni.
Andra saknade vrak vid en tidpunkt som övervägdes var Horst Martini och Mitten av Surrey. Sedan, i mars 2011, spårade TWSAC-dykaren Ian Davies fartyget från motortillverkarens skylt "John Dickinson No. 260 1882", och identifierade det som ett 994-tons ångfartyg. Newent, troligen förlorad i en kollision med en norsk bark 1909.
Som vanligt börjar vår tur med en shotline som hakas över vraket av singelpannan (1), som vid den tiden gav omedelbara bevis för att detta definitivt inte var Stanhope. Vardera sidan av pannan är kolbunkerutrymme i en typisk sadelkonfiguration.
Ett tjockt ångrör (2) från bakre änden av pannan leder till ett fint exempel på en tvåcylindrig sammansatt motor (3), stående högt bland skräp som har fallit ner till vardera sidan i maskinrummet. Ett intakt skott skiljer maskinrummet från de aktre lastrummen, nu fullt av slam.
Efter däckets styrbords sida akterut är djupet nu 33m. En böjd rörsektion som ligger på däck är en av båtens däviter (4).
Halvvägs längs sidan av lastrummet finns ett litet par pollare (5) och sedan ett tunnare ångrör (6) leder över däcket mellan akterhållen till fästena för en vinsch. Själva vinschen (7) har fallit i aktern lastrummet.
Tillbaka på styrbords sida av däcket finns en rulle med kabel (8), sedan, halvvägs längs aktern lastrummet, ytterligare ett par små pollare (9).
Nu i aktern (10), är det genast uppenbart att kvartsdäcket var jämnt, utan något upphöjt bajsdäck. Däckets och skrovets sidor är något utspridda där de har förfallit.
Styrningen skedde med en enkel rorkultsarm (11), vid ett tillfälle dras av kedjor från rodret längre fram.
Släpp ner roderstolpen, rodret (12) står delvis fri från ett skur i silt med, vid tiden för mitt dyk, ett enda blad på propellern synligt på 41m.
Emellertid skiftar siltbankar, särskilt i det starka tidvattnet av Beachy Head, och dykare har därefter rapporterat att tre blad av propellern visar sig.
När vi återvänder framåt längs babordssidan av däcket är layouten av däcksbeslag nu bekant, med ett par små pollare i mitten av lastrummet (13), en kabelrulle mellan lastrummen (14) och ytterligare ett par pollare i mitten av nästa lastrum (15).
Vid den bakre änden av pannan, en rektangulär platta (16) ligger snett på babords sida av däcket. Det är rätt storlek för ett lucka, men det finns inga uppenbara öppningar som det kunde ha fallit ur.
Korsar vraket framför pannan, instoppad i det främre styrbords hörnet av stokelasten är en upprättstående vattentank (17).
Vår turné har gått över vraket, för det är här jag tycker att det blir riktigt intressant. Styrbordssidan av skrovet är inkokt, i den uppenbara V-formen av en segelskeppsför, om än lite trasig.
Ytterligare bevis på nedslaget kommer där skottet har vikit sig något och gått sönder i mitten, som en konsekvens av att skrovet trycks in från styrbords sida.
Längst ner på den V-formade hyran och en bit in i skrovet sitter ett par små ankare (18), som lätt kunde ha kommit från fören på barken.
Ytterligare ett tunt ångrör leder ut ur skräpet och längs styrbords sida av skrovet, förbi det nu välbekanta lilla pollarparet (19) till däcket mellan de främre lastrummen (20).
Här betjänades lastrummen av två vinschar. Aktervinschen är nu vält på babords sida av däcket (21), medan den främre vinschen (22) förblir på plats.
Precis som med de aktre lastrummen är båda främre lastrummen fyllda med silt. Däcket här är några meter djupare än på den bakre halvan av vraket, men inte tillräckligt för att vara en allvarlig fråga med dykprofiler.
Återigen på det främre greppet finns det ett litet par pollare på vardera sidan (23). Liksom i aktern är bogdäcket jämnt, utan upphöjd förslott.
Ankarvinschen (24) och ett par pollare bryts från däck och flyttas till styrbord. Topparna på ankarrören (25) förbli på plats, med själva rören synliga inuti genom en öppning där skrovplåtar har fallit från babordssidan av fören.
Havsbotten under fören är återigen skuren ner till 39m, men i detta skede av turen är det liten poäng att sjunka. När tidvattnet från Beachy Head nu tar fart, görs uppstigning bäst genom att släppa en fördröjd SMB för en drivande dekompression.
SENAST SÅDD AV SELSEY BILL
ÅNGSKYPPET på 994 TON Newent byggdes som en collier 1882 av Short Brothers of Sunderland, med en enkelpanna och tvåcylindrig sammansatt motor av John Dickinson & Co, också i Sunderland. Kostnaden för ägaren James Westoll var 26,000 XNUMX pund.
Rederiet fraktade mest kol på östkusten och spannmål från Östersjön.
År 1895 övergick ägandet till James Westolls son, även James. Den 12 februari 1909 Newent lämnade Southampton för Blyth i barlast och sågs senast den kvällen utanför Owens Lightship utanför Selsey Bill vid ångfartyget Walter Scott.
Inga efterföljande iakttagelser rapporterades, och efter den Newent misslyckades med att komma till Blyth blev hon postad som försvunnen med sin besättning på 16. Vädret hade varit bra, så en enkel grundare var osannolik.
Lloyds underwriters drog slutsatsen att Newent sänktes utanför Beachy Head tidigt på morgonen den 13 februari i en kollision med den norska barken Inga, som rapporterade om en allvarligt skadad för i en kollision med ett okänt ångfartyg.
RESEGUIDE
KOMMER DIT: Från A27, ta A259 genom Pevensey mot Eastbourne från öster. Sovereign Harbour är till vänster. Sväng vänster i rondellen för Asda och butiksparken, fortsätt sedan rakt över minirondellen för parkeringen närmast ombordstigningspontonen.
HUR MAN HITAR DEN: GPS-koordinaterna är 50 40.970N, 000 15.580E (grader, minuter och decimaler). Fören pekar mot öster.
Tidvatten: Black vatten är viktigt och är 5.5 timmar före högvatten Dover och igen 30 minuter före högvatten Dover.
LUFT: Vår W har en inbyggd kompressor och ett begränsat utbud av syre för att blanda nitrox. Om du behöver stora mängder syre, eller något helium, är det bäst att ordna det i förväg. Den närmaste kommersiella flygstationen är Newhaven Scuba Center, 01273 612012,
DYKNING Vår W / Dyk-125, 07764 585353.
LOGI: Många hotell och B&B betjänar havet och småbåtshamnen från Eastbourne till Pevensey. Camping finns också på Pevensey. För en dykbudget rekommenderar Dive 125 Cambridge Guest House, 01323 721100.
SJÖSÄTTNING: Halkar vid Sovereign Harbor (Eastbourne) och Newhaven. Kvalifikationer BSAC Dive Leader eller PADI Deep specialitet kombinerat med en dekompressionskvalifikation från en av de tekniska byråerna. Precis inom räckhåll för en BSAC Sports Diver vid lågvatten.
VIDARE INFORMATION: Amiralitetsdiagram 1652, Selsey Bill till Beachy Head. Amiralitetsdiagram 536, Beachy Head till Dungeness. Ordnance Survey Map 199, Eastbourne & Hastings, Crowborough, Battle & Heathfield.
PROS: Ett vrak som dök mindre ofta, eftersom dess identitet var okänd fram till förra året.
CONS: Vraket ligger på en siltbank, så sikten är ofta dålig, därav svårighetsgraden 4.
DJUP: 35m - 45m
Tack till Dave Ronnan och Sylvia Pryer, Jamie Smith, Tunbridge Wells SAC.
Dök upp i DIVER april 2013
Mycket intressant att se vad som finns kvar av Newenten. Min farfarsfar var en av besättningen som gick vilse den dagen