Detta lastfartyg som ligger utanför Isle of Wight är en relik från den viktorianska eran med mycket att hålla dykare intresserade av. JOHN LIDDIARD granskar scenen som avbildad av MAX ELLIS
TID OCH TID har jämnat ut nästan alla Clarindas 1075 ton till 39m havsbotten. Fortfarande står motorn och pannorna, som reser sig 5m från botten.
Wight Spirits skeppare Dave Wendes släpper följaktligen skottet på detta stora mål och som vanligt börjar månadens vrakturné där ett par pannor fyller skrovets bredd (1).
På väg framåt från pannorna, till babords sida vilar ett set steg platt mot kölen. Mellan dessa och styrbordspannan, titta noga bland skräpet. Precis klart är kanten på en kompassbinnacle (2), resten är väl begravda, så det är lite överraskande att det aldrig har återfunnits.
Vägen framåt är komplex. Jag misstänker att Tärna skivad i Clarinda i ett av de främre utrymmena och Clarinda sjönk brant, träffade havsbotten fören först och bröt kölen när den svängde i strömmen.
Håller man sig nära styrbords sida markeras ett brott i vraket med en ram (3) sticker upp från singeln. Från dess öppna ände bör det vara möjligt att plocka ut nästa kölsektion (4), som leder ut i vinkel mot styrbord.
Det finns fler vrakdelar längre till styrbord (5), mestadels några skrovsektioner och några kolrester kvar från lasten, men inget av verkligt intresse.
Vi kan korsa tillbaka till vår kölsektion lite längre fram vid ett par pollare (6). Vi behöver egentligen inte se allt detta nu, men att spendera ett par minuter på att bekanta oss med det kommer att hjälpa oss att hitta en väg tillbaka senare. Går nu till insidan av denna kölsektion och tillbaka lite mot pannorna, utrustningen mellan Clarindas framåthåll har på något sätt lyckats hålla sig ungefär på vrakets huvudlinje.
Först finns det en delvis nedgrävd kabelrulle (7), och sedan en rejäl däcksplatta med lastvinsch (8), och ett ankare i amiralitetsmönster med stocken vikt.
Mellan denna vinsch och kölsektionen vi följde tidigare, och en bit framåt, fortsätter vraket med en bruten sektion av ribba och skrovplåt, sedan den kröpta ankarkedjan (9), staplade där kedjelådan har förfallit.
Kedjan härifrån leder oss till fören, som har tippat med stamstolpen direkt mot oss i illustrationen, vilket visar hur mycket den aktre delen av Clarinda vred efter att ha grävt ner fören i havsbotten och brutit ryggen.
Ovanför fören, men också den mest främre delen av vraket, finns ett par Trotman-ankare (10), båda står upp på en lyckträff. Dessa ankare är från ett avstånd liknande det gamla amiralitetsmönstret, förutom att de är gångjärnsförsedda i mitten, med distinkta böjda spader.
Mellan dessa ankare ligger borrtårnet som användes för att lyfta upp dem på däck platt mot havsbotten.
Nu på väg akterut igen, ankarvinschen (11) är upp och ner under sin basplatta och precis vid babordssidan av vraket.
Att hitta en väg bakåt är lättast mot styrbords sida av vraket, där i allt utom den bästa sikten krävs ett litet hopp för att bedöma rätt riktning och möta antingen lastvinschen och ankaret (8), eller kölsektionen (4) av vilka vi gjort en kort spaning tidigare.
Den som är orolig för att förlora vraket under den här delen av vår rutt kan lägga en linje men när du väl känner till vraket är navigeringen inte så svår.
Tillbaka förbi pannorna, den tvåcylindriga sammansatta motorn (12) tornar upp sig flera meter över vraket. När man vänder sig om för att titta på pannornas bakre ände finns vattenmätare fortfarande på plats ovanför eldstaden.
På styrbords sida står en liten encylindrig hjälpmotor, kanske från en pump eller generator, i skräpet.
Till babord leder vippor ut till huvudcirkulationspumpen och, när man tittar nära under motorn, kondensorn (13) är fortfarande på plats.
Från motorn lämnar vi vraket igen, denna gång till babords sida, där ett stort rodret (14) har fallit på ena sidan.
Detta skulle ursprungligen ha varit på huvuddäcket, eller högre, i styrhytten ovanför och framför pannorna.
Också värt att leta efter i detta område är rader av döda ögon bland singeln. Dessa skulle ha använts för att hantera rigg för segel, även om Clarinda skulle inte ha använt segel förutom som reserv efter motorbortfall.
När hon byggdes 1871 litade folk inte på att ångkraften var tillförlitlig och var också oroliga för att få slut på kol på långa resor.
Tillbaka på vrakets mittlinje leder ett axiallager och propelleraxel akter från motorn. Axiallagret är delvis skymt av en lastvinsch (15) som har fallit från linan till styrbord.
Med tanke på fartygets längd indikerar denna vinsch att det bara fanns ett lastrum akterut.
Propelleraxeln går några meter innan den går sönder (16) och fortsätter vidare till styrbord.
Bara lite längre till styrbord från fortsättningen av schaktet, en reservstativ (17) vilar platt, med ena bladet delvis skymt av vrakdelar.
Fler vrakdelar är strödda åt styrbord, men bara skrovsektioner – inget att bli upphetsad över.
Propelleraxeln fortsätter akterut in i aktergenomföringen och propellerutskärningen. Aktern har fallit åt styrbord, och propellern (18) förblir på plats.
Rodret har brutit loss och vilar strax utanför aktern, vårt sista vrakstycke för den här turen.
Om vi vänder tillbaka till aktern, ger toppen av roderstolpen ett bra ställe att avfyra en försenad SMB och stiga upp.
TERNED ÖVER
DEN CLARINDA, lastångare. BYGGT 1871, SUNKT 1885
Järnskeppet Clarinda, på 1075 bruttoton, ägdes av G J Hay & Co från Sutherland när hon sjönk den 17 oktober 1885. Hon hade kolliderat med Tärna av Cork cirka 13 miles utanför St Catherine's Point, i nordostlig vindstyrka 3.
Smakämnen Clarinda, 67m lång med en 9m stråle, var på en resa från Cardiff till Cronstadt från sin hemmahamn Sunderland, där hon hade byggts 1871 av William Doxford & Sons.
Hennes enkelskruv drevs av en 98hk tvåcylindrig sammansatt motor och två pannor. Besättningen på 17 stod under befäl av kapten James McGovern.
RESEGUIDE
KOMMER DIT: Från rondellen vid M27 korsning 1, sväng söderut på A337 genom Lyndhurst och fortsätt till Lymington. Gå mot centrum tills vägen tar en skarp högersväng uppför till High Street. Istället för att gå den vägen, fortsätt rakt fram och följ vägen nedför till floden och marinorna.
HUR MAN HITAR DET: GPS-koordinaterna är 50 27.86N, 001 39.67W (grader, minuter och decimaler). Vraket ligger med fören i sydost.
Tidvatten: Slakt vatten är viktigt och uppstår 25 minuter efter högvatten Dover, eller 30 minuter före lågvatten Dover. Vid vårvatten är slack mycket kort och kan vara några minuter senare än så här.
DYKNING: Wight Spirit, skeppare Dave Wendes, 02380 270390.
LUFT: TAL Scuba, Christchurch, 01202 473030. Forward Diving, Poole, 01202 677128.
BOENDE: Nya skogen är ett populärt turistområde, med alla nivåer av boende från camping till hotell lättillgängliga. Ring upp 01590 689000.
SJÖSÄTTNING Halten i marinan vid Lymington är tidvatten och torkar mot lågvatten.
kvalifikationer: De 39 m djup Clarinda innebär att dykare bör ha en Deep, Advanced Nitrox eller Dive Leader eller motsvarande kvalifikation.
VIDARE INFORMATION: Amiralitetsdiagram 2045, Yttre tillvägagångssätt till Solenten. Amiralitetsdiagram 2615, Bill of Portland till nålarna. Ordnance Survey Map 196, Solent & Isle of Wight. South Coast skeppsvrak i East Dorset och Wight, av Dave Wendes.
FÖRDELAR: En del fascinerande maskiner och sällsynta föremål som kompassbinnacle, vattenmätare och kondensor.
CONS: Navigeringen kan vara knepig på den främre halvan av vraket.
DJUP: 35-45m
Tack till Dave Wendes, Derek Bridle och Jay.
Dök upp i DIVER juli 2011