Du hittar inte många andra dykare på det här ångfartygsvraket på östkusten, men du kommer att hitta mycket som håller ditt intresse, säger JOHN LIDDIARD. Illustration av MAX ELLIS
INNAN JAG DYKDE PEPINELLA Dave och Sylvia, gemensamma skeppare på Vår W, berättade för mig att det var ett riktigt vackert dyk. Konceptet med ett riktigt vackert dyk var inget jag skulle ha förväntat mig där Engelska kanalen möter Nordsjön, utan 30 mil från stranden, ungefär halvvägs mellan Kent och Belgien, ångfartyget på 1557 ton. Pepinella visade sig vara just det – ett riktigt vackert dyk.
Det är också ett intressant vrak, med mycket av sin icke-järnmetall orörd, eftersom det ligger i franska vatten, och fransk vraklag tar inte emot någon engelsk dykare eller båt som fastnar med pigg.
Med skottlinan krokad över båtdäcket (1), den högsta punkten på vraket är kaptenens hytt (2), där taket är så grunt som 22m på lågvattenslack, eller 5m djupare på högvatten.
Sidorna har ruttnat bort från stommen och inuti är badrumsplattorna invecklade ljusblå rutor runt badkaret och toaletten.
Som det anstår kaptenen på ett italienskt fartyg var det ett designbadrum, snarare än den sorten med viktorianska svart-vita diagonaler, som gynnas på brittiska fartyg.
Från bakre änden av båtdäcket, två uppsättningar steg (3) led ner över fartyget, båda på väg mot mittlinjen när du går ner. Det finns enkel åtkomst mellan däcken och massor att utforska, men vi lämnar det till slutet av vår rundtur och fortsätter att gå ner vid babords sida och babords panna (4).
Däcket ovanför maskinrummet, takfönstret och de övre delarna av skrovet i detta område har alla röjts, offret, misstänker jag, för ett bärgningsgrepp. Däremot den tredubbla expansionsångmaskinen (5) är intakt, liksom mycket av ångröret, så om däcket ovanför togs bort med en bärgningsgrepp, följdes det inte upp särskilt noggrant.
Fortsatt akterut har båda sidorna av skrovet kollapsat inåt, babordssidan mer så.
Det första lastrummet akterut är till stor del fyllt med skräp, kanske ovanifrån maskinrummet. Mellan aktern rymmer däckssektionen med ett par lastvinschar (6) och mastfoten mellan de akterste lastrummen har tappats, men förblir upprätt.
Det bakre lastrummet visar mindre skräp och är delvis fyllt med sand. Babordssidan av skrovet är nu hopfälld längre inåt, men återhämtar sig strax före aktern, där ett par pollare (7) förbli upprätt på ett hörn av intakt däck.
När vi nu går djupare och utanför aktern leder vår tur ner till propellern och rodret (8), i en lätt skur på 29m på en lågvattenslack. Propellern är ett konventionellt fyrbladigt gjutjärnsjobb, men rodret är något av en märklighet, en stålplåt med stålstänger böjda i gångjärn och nitade över.
Detta är en otroligt primitiv konstruktion jämfört med den på andra fartyg byggda på 1920-talet, vilket fick mig att tro att Pepinellaoriginalrodret skadades vid något tillfälle, och bytet eller reparationen var lite av en bock.
Uppför aktern är skrovet något trasigt där det möter däck. På vardera sidan finns ett par pollare med styrkvadranten (9) i mitten, riktad rakt fram, liksom rodret. Jag tvivlar på om Pepinella vidtog några undvikande åtgärder i sin kollision med Sundak.
Strax framför pollarparen skulle små remskivor på däck ha styrt styrvajerna. I mitten av däck finns ett takfönster omgivet av små hyttventiler (10) och en toalett under.
Av mycket mer intresse, och väl värt dyket i sig själv, ligger den intakta aktertelegrafen, till babords sida av takfönstret.
Efter att ha varit förspänd mot babord på vägen akterut, kan vägen tillbaka vara ganska partisk åt styrbord, där en intakt del av styrbords sida av skrovet (11) visar den ursprungliga däcksnivån. Förbi motorn stiger vi en bit vid styrbords panna (12) som delvis är skymd av skräp som fallit uppifrån.
Förvandlar vår rutt till en åttasiffra, korsar vi nu vraket igen, så vi har sett motorn från alla håll. Fortsätt framåt längs babordssidan, antingen utanför eller genom sällskapsleden under båtdäcket. Framåt av överbyggnaden, steg (13) leder ner till huvuddäcket.
De främre fästena är betydligt mer intakta, med luckbalkarna (14) ligger fortfarande över nr 2 håll.
Det främsta lastrummet är öppet, med däck, vinschredskap mellan lastrummen och mastfoten (15) har hamnat i nr 1.
Vår vandrande väg korsar vraket igen för att lämna det främre lastrummet genom en V-formad skåra (16) på styrbords sida, strax akter om förslottet. Det är här fören av Sundak skär i Pepinella den 20 april 1958.
Det är ingen mening att gå hela vägen ner till havsbotten här, men det är värt att hålla sig tillräckligt lågt för att runda fören och se båda ankarna (17) täta i sina hässrör nedanför fören.
När du går upp till däck finns det par pollare och sedan räcken på vardera sidan av ankarvinschen (18).
Den sista delen av vår ständigt korsande rutt är tillbaka längs styrbords sida, där en extra mast eller borrtårnsbalk (19) är inbunden under reningen.
Trappsteg leder upp till överbyggnaden (20) och återigen har vi ett val mellan att följa runt utsidan eller genom styrbords följe. Den sista kabinen på styrbords sida är köket (21) och inuti finns en liten kamin i Aga-stil.
Dykning på ett lågvattenslack med en dubbelsats nitrox eller en rebreather, kan tiden på vraket lätt begränsas av byggnadsströmmen snarare än av dekompression eller gas.
Eventuell återstående tid kan ägnas åt att gömma sig från strömmen innanför överbyggnaden, eller ovanför den eller bakom kaptenens hytt (22) innan du slår en försenad SMB för att göra en drivande stigning.
ETT NAMN FÖR LÅNGT
PEPINELLAN, ångfartyg. BYGGT 1928, SUNKT 1958
DEN PEPINELLA HAR EN INTRESSANT MIX utgör hennes allmänna byggnad. De flesta detaljerna följer det vanliga brittiska mönstret. Detta är knappast förvånande, eftersom hon byggdes av J Crown & Sons på dess varv i Sunderland 1928, skriver Kendall McDonald.
Hon hette ursprungligen Cedartree, men detta namn varade inte länge innan hon blev Blue Bell, Och sedan Silverklocka.
När ett italienskt företag köpte henne ändrades namnet ännu en gång till Pepinella. Inget klokt val, visade det sig. Hon var på sin jungfruresa för sitt nya namn utomlands 1958 när hon kolliderade med ångbåten Sundak och sjönk.
Pepinella hade renoverats med italienska inslag som små ljusblå kakel runt badet och toaletten.
Byssan hade en liten spis av Aga-typ. Överraskande nog för ett skepp i hennes ålder är det tunga rodret gjort av järnstänger böjda till gångjärn och sedan nitade till en solid järnplatta.
RESEGUIDE
KOMMER DIT: Färja över kanaler med Norfolk Lines från Dover till Dunkerque, www.norfolkline.com, 0844 847 5042. Sedan en kort bilresa längs kusten till Nieuwpoort.
HUR MAN HITAR DET: GPS-koordinaterna är 51 24.342N, 002 15.071E (grader, minuter och decimaler). Vraket ligger med fören strax väster om söder. GPS-koordinaterna är 50 31.38N, 001 45.85W (grader, minuter och decimaler). Vraket ligger med fören mot nordväst.
Tidvatten: Slack vatten en timme före högvatten Dover och fem timmar efter högvatten Dover. Sikten är vanligtvis avsevärt bättre vid fint tidvatten och vid högt slack.
DYKNING: Från Dover eller Nieuwpoort, Vår W / Dyk-125, 07764 585353 Från Nieuwpoort, Allegro, christian-mahieu@telenet.be
BOENDE: I Nieuwpoort, Cosmopolite Hotel via Turism Flandern, 020 7307 7738.
LUFT: Vår W har en inbyggd kompressor och ett begränsat utbud av syre för att blanda nitrox. Om du behöver stora mängder O2 eller något helium, det är bäst att ordna det i förväg.
kvalifikationer: På ett bra djup för PADI Avancerat öppet vatten eller BSAC Sports Divers. Bottentider kan förlängas med nitrox.
SJÖSÄTTNING: Inte lämplig för RIB.
VIDARE INFORMATION: Amiralitetsdiagram 323, Doversundet – östra delen. Amiralitetsdiagram 1872, Dunkerque till Flushing. Wreck Site onlinedatabas. Skeppsvraken i Suffolk, en PDF-bok från Ship Wrecks, täcker vrak över till den belgiska kusten.
FÖRDELAR: Få båtar går dit.
CONS: Få båtar går dit.
DJUP: 20-35m
Tack till Dave Ronnan, Sylvia Pryer, Martyn Bayon och Nigel Ingram.
Dök upp i DIVER april 2011
