Ibland är de bortglömda vraken ett bra alternativ – och du får dem åtminstone för dig själv. Den här ångbåten utanför Sussex-kusten är ett exempel, säger JOHN LIDDIARD. Illustration av MAX ELLIS
MÅNADENS TUR är ett av de mindre dökade vraken från Littlehampton, men ångfartyget på 1552 ton Ramsgarth är ett trevligt litet dyk, och väl värt en titt för en förändring från de vanliga misstänkta. På 29m ner på en högvattenslack är den på ett idealiskt djup för de flesta dykklubbar.
Vår tur börjar på det trasiga skrovet (1), eftersom det var här skottet tog när skepparteamet Vernon och Daniel Parker kastade det över sidan.
Jag glömmer vem som stod vid rodret och ekolod och vem som faktiskt kastade skottet på dagen. Målet hade varit pannorna, men de har rullat ut ur vraket och skottet som fångade på ett av hålen förföll i skrovet, snarare än att släpa in på pannorna.
Smakämnen Ramsgarth blev ombord och förbi UB39, kommer att vila på styrbords sida innan den kollapsar.
Skrovet reser sig bara ett par meter från havsbotten vid denna punkt, så en snabb travers över det kommer att avslöja vrakets däcks- eller kölsida utan att slösa bort för mycket tid.
På däckssidan finns en uppsättning pannfästen (2) sticka ut under skrovet. Strax akter om dessa, toppen av Ramsgarthsin ångmaskin med trippelexpansion (3) sticker också ut. De två pannorna (4) har rullat längre ut, med den ena inkilad mot den andra.
Utanför dessa, monteringsfästena (5) från den andra pannan bara peta upp ur grusbotten.
Längre ut är det sista identifierbara vraket i takfönstret (6) och ventilationsluckor ovanifrån maskinrummet.
På väg tillbaka in till vrakets huvudkropp, är det ett avbrott precis bakom motorn (7), vilket gör att den nedre delen av motorn och vevaxeln kan ses under skrovbågen, och erbjuder begränsad penetration för dem som verkligen vill slingra sig under.
Propelleraxeln, precis utanför brottet, slutar vid en fläns där bultarna har klippt sig. Några meter framåt fortsätter propelleraxeln (8) med den bakre delen av vraket. Efter ett par sträckor försvinner den in i den återstående delen av kardanaxeltunneln (9). Detta skulle ha löpt längs med kölen i botten av de aktre lastrummen.
Med vraket fallit till styrbord, de två vinscharna (10) som skulle ha tjänat de aktre lastrummen vilar nu inne i det tillplattade skrovet, precis ut till styrbord från kardanaxeltunneln.
Mellan vinscharna ligger den tunga plattan med ihålig ring som skulle ha stött upp masten. Masten (11) ligger bakom den andra vinschen och pekar diagonalt bort från vraket.
Aktern förblir mer intakt, tippar på styrbords sida med däcket inte helt upprätt och stiger till 24 m från havsbotten på 29 m. Det finns mer plats för en titt inuti än vad det fanns vid motorn.
Däckets träplankor har klarat sig anmärkningsvärt bra, med enstaka pollare (12) till vardera sidan och en stor styrkvadrant (13) nästan fyller den sista delen av däcket.
Nedanför aktern saknas rodret och propellern likaså. Allt som återstår är spetsen på propelleraxeln (14).
Vi beger oss nu framåt igen, tvärs över aktern till vrakets styrbords- och däckssida (15), passera sedan springan tillbaka till den främre delen av pannorna (4). För att hjälpa till vid dålig sikt, en stor vriden del av skrovet (16) överbryggar det mesta av klyftan.
Framåt av pannorna, en mindre åsnepanna (17) har också ramlat ur vraket, och troligen rullat fram en bit, eftersom det ligger närmare vinscharna (18) som betjänar de främre lastrummen än det är till huvudpannorna.
Mellan vinscharna finns en mastfot som liknar den mellan de aktre lastrummen, men det finns inga tecken på motsvarande mast.
Den främre delen av skrovet har tippat över så att det inte finns något mellanrum mellan skrov och havsbotten. Denna sektion är också mer intakt än längre akterut, med färre hål i skrovplattorna.
Vi är nu i slutskedet av turnén vid fören. Liksom aktern är fören vältad åt styrbord, så att däcket är nästan upprätt och stiger till 24m. Återigen, som aktern, förblir trädäckets plank till största delen intakt. Det finns en stor ankarvinsch (19) i mitten av däck, och par pollare på vardera sidan.
Under däck är det lätt att ta sig in i förslottet (20), fast längre under ligger de upprättstående revbenen lite för nära varandra.
Från ankarvinschen sträcks ankarkedjorna hårt genom babords- och styrbords hasrör, med båda ankarna tätt på plats mot skrovet (21).
Den övre portkanten av fören är en bra punkt för att släppa en fördröjd SMB för att göra en drivande stigning och se till din dekompression.
DÖDLIG GÅNG AV VÄNLIGHET
RAMSGARTH, last ångfartyg. BYGGT 1910, SUNKT 1916
DEN RAMSGARTH, en liten, obeväpnad, brittisk skonarriggad ångbåt på 1552 ton, byggdes i Middlesbrough 1910. Hon försökte hårt undvika att bli sänkt av en av de första U-båts-essarna under första världskriget, Oberleutnant Wilhelm Furbringer, som då befälhavde UB39, skriver Kendall McDonald.
Men klockan 5 på morgonen den 27 november 1916, medan åtta mil söder om Worthing Pier, kapten Tom Appleton från Ramsgarth gjorde misstaget att försöka hjälpa ett annat litet brittiskt fartyg som han såg vara i trubbel.
Ramsgarth reste i vattenbarlast från Cardiff och Brixham för Tyne. Genom sin kikare såg Appleton och hans andre officer, Percy Walke, ett fartyg som släppte ut ånga och sänkte sina livbåtar.
En livbåt drog iväg från fartyget, vilket fick Appleton att börja stänga in. Han var på väg att beordra denna kursändring när han såg den främre delen av en ubåt sticka ut bakom det andra fartyget. Så han beordrade fullt fram på sina motorer och bröt sig så fort han kunde.
Han lämnade det för sent. Furbringer öppnade eld, och en av granaten träffade Ramsgarth på hennes styrbords sida. Appleton insåg att han inte hade någon chans att fly och beordrade sitt skepp att lyfta till och hans 19 besättning att ta sig till båtarna.
Furbringer beordrade sedan ett boardingparti från sin U-båt att plantera bomber på Ramsgarth. Efter att dessa exploderade tog det bara några minuter för fartyget att sjunka.
Tyskarna släppte besättningen och de rodde säkert in i Worthing senare samma dag.
Kapitanleutnant Furbringer överlevde kriget, efter att ha blivit tillfångatagen vid djupladdning och sänkt utanför Durhams kust den 19 juli 1918, i UB110.
RESEGUIDE
KOMMER DIT: Se kartan på Vår Joy hemsida. Båtar ligger vid pontonen öster om floden, där flodvägen möter strandvägen, vid Nelson Hotel.
HUR MAN HITAR DET: GPS-koordinaterna är 50 40.030N, 000 23.639W (grader, minuter och decimaler). Fören pekar norr om nordväst.
Tidvatten: Slapp vatten är vid högvatten Littlehampton.
DYKNING: Vår glädje, skeppare Daniel och Vernon Parker.
LUFT: Havsutsikt dyktjänster, Lancing, Mulberry Divers, Selsey.
BOENDE: B&B på Nelson Hotel, bekvämt beläget bredvid charterbåtspontonen, 01903 713358.
kvalifikationer: På ett djup av 29 m Ramsgarth är idealiskt lämpad för den genomsnittliga spridningen av kvalifikationer på en klubbresa.
SJÖSÄTTNING: Närmaste slip är vid Littlehampton.
VIDARE INFORMATION: Hamn mästare, 01903 721215. Amiralitetsdiagram 1652, Selsey Bill till Beachy Head. Ordnance Survey Map 197, Chichester & the South Downs, Bognor Regis och Arundel. Dyk Sussex, av Kendall McDonald. Mole Valley SAC.
FÖRDELAR: Det är beläget bekvämt nära Littlehampton, och det är osannolikt att det finns andra dykare på vraket för att stanna vid Lyness Museum.
CONS: Det kollapsade skrovet är inte speciellt intressant.
DJUPOMRÅDE: 20-35m
Tack till Daniel och Vernon Parker, Tim Walsh och Mole Valley SAC.
Dök upp i DIVER april 2010
