Utom luft – med mycket kvar att andas
Du går glatt ner till 30 m för att se pygmésjöhästen och plötsligt upptäcker du att du är OOA. Vad gör du? SIMON PRIDMORE delar en fallhistorik där teknisk utbildning och regelbunden träning bevisar sitt värde
RICHARD rullade tillbaka in i det varma vattnet i Indonesiens Banda-hav och simmade över för att gå med sin fru Florence. Efter att ha utbytt signaler, gick de ner tillsammans längs revväggen, på väg mot en fläck med ljusgula sjöfåglar på 30m, där deras guide hade lovat att visa dem pygmésjöhästar.
Guiden var redan där nedanför dem, beväpnad med sin critter-stick och letade i bladen efter de svårfångade små varelserna. Men när Richard simmade längs revväggen och gradvis gick djupare, började han få svårt att andas. Det kändes som att han var tvungen att suga luften ur sin regulator.
Tre eller fyra andetag senare, hans regulator gav honom ingen luft alls.
Hans första instinkt var att kolla hans luftintegrerade handled-dator: ingen läsning visades. Han sträckte sig efter sin analoga reservmätare och såg att nålen pekade mot noll.
Omöjligt var han utan luft. Han hade ingenting i lungorna och kände en desperat lust att andas. Han kände att han började tappa flytkraft och sjunka djupare.
Han sparkade hårt och simmade upp mot Florens, skar sin hand över halsen hastigt när han närmade sig henne och pekade på henne bläckfisk.
Hon satte genast ut den och överlämnade den till honom när han kom. Hon höll om honom och blåste upp sitt bälte lite när hon kände att han drog ner henne.
Han tog ett par snabba drag på regulator att fylla hans lungor, sedan några långa långsamma andetag för att försöka få sig själv under kontroll.
Han kände sig helt förvirrad över vad som hade hänt, men genom dimman i hjärnan bildades en vana under hans tekniska dykning utbildning sparkade in.
Han stoppade sin vänstra arm bakom sig och tryckte upp cylinderns botten, samtidigt som han sträckte sig bakom huvudet med sin högra hand för att kontrollera ventilens status. Detta var en teknik han hade övat på gång på gång med både enkel- och grenrörsdubbelcylindrar.
Hans första instinkt var att vrida ventilhandtaget bakåt, det vill säga att öppna det, trots att han förväntade sig att det skulle vara helt öppet.
Han blev förvånad när han upptäckte att ventilhandtaget inte bara rörde sig när han lindade fingrarna runt det och vred, utan det fortsatte att röra sig ett bra tag tills det låste sig.
Hans handled dator still showed no air-supply reading, but his analogue gauge was now displaying 160 bar. He switched back to his own regulator och tog ett trevande andetag: inga problem.
Han övergav sin första nödplan att avbryta dyket, och han och Florence fortsatte ner för att titta på sjöhästarna.
Nödsituationen var över, men den hade lämnat Richard med mycket att tänka på.
Dök upp i DIVER juni 2018
HUR KUNNE DETTA HA HÄNT?
Till en början var Richard förvirrad. Visst måste hans ventil ha varit öppen när han började dyket, annars hade han inte haft luft att andas under de första minuterna. Han avfärdade möjligheten att Florence kan ha smugit upp bakom honom och stängt sin ventil som ett spratt. Det skulle hon aldrig göra.
Han tänkte då att det kanske var något fel på hans regulator. But it had worked perfectly at the start of the dive, and again when he had switched back to it after opening the valve.
Det var först långt senare som han drog slutsatsen vad som måste ha hänt. När han hade satt ihop sina redskap på båten var han säker på att han hade öppnat sin cylinderventil helt, som han brukade göra. Men den dagen fanns det en tillfällig och relativt oerfaren besättningsmedlem ombord.
Den här personen hade hjälpt Richard, Florence och de andra dykarna i deras utrustning, och Richard hade märkt att han satte på andra dykares luft.
Omedveten om att Richard redan hade slagit på luften hade den hjälpsamma besättningsmedlemmen av misstag stängt ventilen och trodde att han öppnade den. Han hade sedan vridit tillbaka den ett kvarts varv och öppnat den något igen. Detta innebar att när Richard kom in i vattnet och började gå ner kunde han fortfarande andas ordentligt.
Det var först när han gick djupare som han började få problem. Den endast något öppna ventilen kunde inte tillföra den mängd luft (vanligtvis 9 bar eller så över omgivningstrycket) som krävdes för att hålla regulatorn fungerande.
Hade besättningsmedlemmen stängt ventilen helt och inte vridit tillbaka handtaget en aning, skulle Richard ha hittat problemet medan han fortfarande var i det grunda, möjligen medan han väntade på att sjunka, eftersom han förbrukade den lilla tillförseln av luft i sin reg slangar. Med ventilen lätt öppen tappade han ingen luft förrän han var på djupet.
När de flesta lär sig dyka får de höra att när de öppnar cylinderventilen ska de vrida den hela vägen och sedan vrida tillbaka den ett kvarts eller ett halvt varv.
Detta råd går tillbaka till mitten av förra seklet när dykning var i sin linda, och man befarade att ventiler kunde fastna eller skadas om de lämnades öppna hela vägen.
Med dagens cylinder-ventiler är detta helt onödigt. När en ventil är helt öppen är allt du kan uppnå genom att vrida tillbaka handtaget att delvis stänga den.
Det har förekommit incidenter där dykare har varit så entusiastiska över att vrida tillbaka ventilhandtaget att de gav sig själva ett liknande problem som det som Richard fick ta itu med.
Glöm vad du fick höra i din utbildning. Vrid på ventilen hela vägen innan du sätter på din dykutrustning. Låt sedan ingen annan röra den.
ANVÄNDBARA TEKNIKER
Två faktorer förvandlade vad som kunde ha varit en tragedi till en användbar historia: båda gäller tekniska frågor.
1. Richard’s calm response, borne of good diver utbildning. Although this was not a technical dive, the instinctive technical-diving skills Richard had learned came in very handy.
2. Florences beredskap att hjälpa till. En ny dykare då, hon svarade som en veteran. Detta berodde på att hon och Richard hade tränat luftdelning ofta. En mycket mer erfaren dykare, han är en stor kille och Florence är en liten dam. Så han konsumerar luft mycket snabbare än hon och, nära slutet av deras dyk tillsammans, vänder han sig ofta till henne för att dela med sig av hennes luft i några minuter.
En sista anmärkning: Richards vana att bära en analog back-up mätare gjorde att paret kunde fortsätta dyket efter att ha tagit hand om nödsituationen. Utan den skulle han ha varit blind när det gäller hans återstående lufttillförsel och skulle ha behövt avbryta dyket ändå.
Läs mer från Simon Pridmore i:
Scuba Confidential – En insiders guide till att bli en bättre dykare
Scuba proffs – Insikter i Sport Diver Utbildning & Operationer
Scuba Fundamental – Börja dyka på rätt sätt
Scuba Fysiologiska – Tror du att du vet allt om dykmedicin? Tänk om!
Alla är tillgängliga på Amazon i en mängd olika format.
