Knölvalar som vaksamma beskyddare av mindre arter från späckhuggare? Det låter som planen för en animerad film, men forskare har nu etablerat ett globalt mönster av interventioner som indikerar att ett sådant scenario är mindre långsökt än det kan verka.
Efter att ha sett en puckelrygg som skyddade en säl från späckhuggare i Antarktis 2009 började marinekologen Robert Pitman leta efter jämförbara uppgifter och hittade 115 fall av puckelryggar som interagerar med späckhuggare, rapporterade av 54 observatörer sedan 1951. Hans forskargrupps undersökning har just publicerats Marint däggdjursvetenskap.
Pitman, som arbetar med National Oceanic & Atmospheric Administration (NOAA) i kalifornien, blev inspirerad att genomföra forskningen när han såg puckelryggen stiga upp ur havet med den hotade Weddellsälen på sin uppåtvända buk och hålla den säker från späckhuggaren som just hade tippat den från ett isflak. Den använde sedan sina simfötter för att hålla sälen på plats tills det var säkert för den att simma iväg.
Andra än människor har vuxna knölvalar inga naturliga rovdjur. Men späckhuggare jagar ibland sina mer sårbara avkommor.
I undersökningen fann forskarna att puckelryggar initierade 57% av interaktionerna med späckhuggare, och i 87% av fallen jagade späckhuggaren eller började livnära sig på bytesdjur vid den tiden. I endast 11 % av fallen attackerade de puckelryggskalvar eller ungfiskar – vanligtvis rovde de på andra arter, inklusive gråvalar och vikvalar, tumlare, sjölejon, sälar och i ett fall en havssolfisk.
Knölryggarna, som ofta arbetade i par, svarade med att trakassera eller mobba de attackerande späckhuggarna, åtgärder som ibland tillät bytet att fly.
Pitman tror att puckelryggarna till en början reagerar på de jaktande späckhuggarnas samtal utan att veta vilken bytesart som riktas mot men sedan trakasserar späckhuggarna ändå, vilket tyder på att puckelryggarnas anti-rovdjursbeteende har utvecklats bortom grundläggande försvar.
Men förutom när unga puckelryggar är under attack – och inte nödvändigtvis de vuxnas egna avkommor – finns det ingen uppenbar fördel för att puckelryggarna fortsätter att slåss mot späckhuggaren annat än altruism eller hämnd (inte heller egenskaper som är förknippade med djurriket) – eller kanske de utfärdar en allmän varning till arten.
DIVERNET – Den största ONLINE Resurs för dykare
08 Aug 16
