Många av dykarna lyckades antingen misslyckas med att nå Röda havets vrak eller slet ut sig när de försökte kämpa sig över. Fysisk kondition är viktig för dykare, och MIKE WARD tror att han bara kan ha spräckt hemligheten
Vraket av Kimon M ligger nära Abu Nuhas-revets norra spets. Hennes skeppare gav den tydligen de stora slickarna när hon slog; bara akterhalvan är kvar, fronten är sönderslagen och det som finns kvar av hennes för är mil bort på toppen av revet på bara några centimeter om vatten.
Det som finns kvar gör dock ett stort dyk, särskilt om din definition av ett stort dyk påverkas av mängden rost på din kostym när du kommer till ytan. Med Röda havets mått mätt är detta vrak väl brutet. Enligt brittiska standarder är den nästan intakt.
Du når vraket genom att ta en liveaboard till Abu Nuhas och sedan ta en RIB från din liveaboard till vraket. Din RIB kan gå medurs längs med Abu Nuhas ansikte, alltid intressant när det är ett hav som rinner eller det blåser, eller så kan du gå moturs, vilket är längre, smidigare och mindre sannolikt att du behöver hjälp av en kiropraktor.
Det var inte särskilt studsande men vi gick moturs i alla fall och kom över vraket för att konstatera att bojen som markerar dess position saknades. Inte ett ovanligt problem med tanke på att bojen vanligtvis är en tom 5- eller 10-liters plastbehållare av något slag, och inte alls en riktig boj. Vi kunde i alla fall se linjen på ytan, så in gick vi.
Det är ofta ingen vattenrörelse över vraket, och lika ofta blir det lite fram och tillbaka, särskilt när du kommer till revet och kommer in grundare.
Idag var det lite av en löprunda som rann över vraket och tryckte mot revets spets, och vi hade tappats norr om vraket så vi knuffades bort från det.
Nåväl, ingen stor grej, men det var dags att göra det FIN. Inte den vanliga lata grodanspark – det skulle inte ta mig någonstans. Nej, det var tillbaka till BSAC basics och det stora raka benet som svängde från höfterna som min första instruktör lärde mig. Och mycket kort var det hej vrak.
Kippa efter andan
Mitt dyk är inte viktigt, men jag kommer att berätta det om du någonsin dyker Kimon M och stöter på dess kardanaxeltunnel finns det gott om utrymme att simma i den, men att ta sig ut ur den främre änden är lite av en buggar.
Hur som helst, tillbaka på liveaboarden och över frukosten genomfördes den vanliga analysen efter dyket, då det snabbt stod klart att inte alla hade tagit sig till vraket. En del av dem som hade nått den hade funnit den fantastiska löpturen mycket svår att simma mot och anlände kippande efter andan och utmattade.
För fyra år sedan var jag 60 år och vägde nära 13 stenar på 5 fot 7 och en halv. Att klä på sig kändes ärligt talat inte som en kamp, även om pulsmätaren på mitt dyk-dator bad att skilja sig. Cylindrarna blev på något sätt tyngre och dykarlyft var plötsligt ett viktigt övervägande vid förbokning.
Väl i vattnet var dock min gasförbrukning ungefär densamma som den alltid hade varit, och jag var lika avslappnad som jag någonsin varit.
Det var naturligtvis åren av praktik, och jag visste verkligen att jag behövde träna lite och gå ner lite i vikt. Saken är att varje gång jag började träna var det, ooh, max tre dagar innan jag hoppade över en dag, som sedan skulle bli två dagar, och sedan för alltid.
Och få mig inte igång med bantning. Bara tanken på det får mig att rysa.
40-års permittering
Men jobbet var bara åtta mil hemifrån och det stod en gammal push-cykel i skjulet. Även efter ett 40-årigt uppehåll från cyklingen tog det inte mycket längre tid att cykla till jobbet än att köra. Så jag hade min träning utan att behöva hitta tid för det. Och, viktig bonus, det krävdes ingen minskning av matintaget för att minska – snarare tvärtom faktiskt.
För att inte tala om de sparade pengarna som skulle ha spenderats på bensin och parkering, vilket var lägligt eftersom min cylinder inte klarade sitt test och jag var tvungen att köpa en ny. Bara haft det i 28 år – håller ingenting nu för tiden?
Resultatet är att vid 64 års ålder är jag fortfarande 5 fot 7 och en halv lång men väger nu bara 10 och en halv sten och jag är piggare än jag har varit på flera år. Tvilling-up kan jag jävligt nära dansa en jigg, och det enda som stoppar mig är att jag inte kan dansa. Jag kunde säkert simma mot den löpningen och ta mig till vraket utan att bli andfådd.
Du behöver inte säga till dig att gå ner i vikt och träna lite skulle vara till nytta för dig, speciellt om du blir lite äldre. Tricket är att hitta något som passar din dagliga rutin och hålla fast vid det. Om jag kan så kan du.
Även på Divernet: Hur man håller sig i form, Behöver du vara vältränad för att dyka? (Andy Torbet), Är du dykfit? (Mark Powell)
