Undervattensfotografer får ibland skulden för att skada ömtåliga undervattensekosystem, men kan det vara så att att bära en kamera faktiskt förvandlar dykare till mer känsliga observatörer? ROSS MCLAREN brukade rusa runt sina älskade skotska dykplatser som en fladdermus ur helvetet – det krävdes bildtagning för att lugna honom
Under de sex år som jag har dykt har mitt förhållningssätt till undervattensutforskning utvecklats.
Först drevs jag av min önskan att uppleva en sida av vår planet som så få får chansen att se på egen hand. Men under de senaste åren har jag blivit mer fokuserad på att försöka visa andra vad det är som vi njuter av där nere, och ge folk en inblick i en sida av Skottland som alltför ofta inte syns.
Denna utveckling har, hoppas jag, hjälpt till att göra mig till en bättre dykare och att bli mer medveten om min egen påverkan på miljön. Det har till och med låst upp en sida av vår undervattensvärld som jag ofta tidigare hade förbisett.
Jag borde göra det klart från början att jag är långt ifrån den perfekta dykaren. Japp, jag knäböjer fortfarande på botten då och då; min ryggfinna lämnar mycket övrigt att önska; och när det gäller min effektivisering, låt oss bara säga att det hängde mindre av vår förra julgran – ja, tills katterna kom åt det i alla fall. Och när det kommer till att vara undervattensfotograf är jag definitivt ingen expert!
Men det är att ta bilder och video- filmer som har förändrat min dykstil, och den stora skillnaden är hastigheten med vilken jag zippar runt.
När jag började dyka var jag som en fladdermus från helvetet. Så fort jag skulle få en skymt av en hummer under en sten förrän jag skulle gå till nästa för att se vad som gömde sig där.
Min var tankesättet att "om vi bara går lite längre kanske vi hittar något annat". I verkligheten, och som jag fick reda på när jag började sakta ner, förbise jag för mycket.
Jag var så fokuserad på att hitta och observera de "stora sakerna" – hummer, havsålar, bläckfiskar och så vidare, alla visserligen fantastiskt att se – att jag gick miste om allt det lilla!
Tills jag började ta bilder hade jag aldrig ens märkt en nakensnäcka om den inte fanns på Instagram. När jag rusade omkring och bråttom, lyckades jag förbise dem helt – eller, oftare än inte, saknade jag tålamodet att söka upp dem.
Till och med nu är de inte de lättaste varelserna att hitta, även om jag har märkt att de är lite som bussar – när jag väl hittar en brukar det komma massor på en gång. Det är nästan som om dina ögon blir inställda på dem.
Det är inte bara de små marina invånarna utan också de kamouflerade, som bläckfiskar. Innan jag tog med mig kameran hade jag bara sett en i skotska vatten, och det var för att den satt mitt framför ansiktet på mig. Att sakta ner har gett mig chansen att få några fler glimtar av dessa otroliga djur. En annan nivå av livet har öppnats upp för min förtjusning.
Ett fotografi fångar en ögonblicksbild av en scen, en liten del av en mycket större bild, och det är särskilt sant i undervattensfotografering. Tittaren (och ofta fotografen) är bara medveten om vad som var synligt när knappen trycktes ned.
Vad vi, tittare och fotograf, inte ser är livet som kan vara under, bakom, ovanför och vid sidan av kameran. I början, och kanske fortfarande ibland, har jag varit så skyldig till tunnelseende.
Jag skulle fokusera enbart på motivet och få den perfekta bilden, utan att märka livet jag störde genom att knäböja på havsbotten eller ens svänga iväg med min fenor när jag manövrerade i position. Jag är fortfarande långt ifrån perfekt men jag skulle vilja tro att min perifera medvetenhet och flytkraft har förbättrats en bra bit sedan dess.
Det finns ingen värre känsla än att vända sig om efter att ha tagit en bild att se ett moln av silt eller, ännu värre, bitar av anemoner eller annat marint liv flyta iväg, och veta att du var ansvarig.
Det kan betyda att jag måste ta ett par sekunder extra för att ompositionera mig, reda ut mig och få rätt balans mellan att få ett skott och att inte störa någonting – men det är det såklart värt.
Ross McLaren dyker främst på många platser inom bekvämt räckhåll från Glasgow. Han producerar och presenterar videor om aspekter av skotsk dykning på BBC Scotland's nätet plattform BBC the Social. Också av Ross on Divernet: Nervös resa från automatisk till manuell, Dykning med en ny bebis, Det långa spelet och Skotska Star Turns
